Hybris

I min värld är det inte alltid lätt att vara. *suck*

Jag har en fantasi som rusar fram i 380 km/h.

Jag drar alltid snabbt Egna,

inte alltid sanna, slutsatser om vad som händer och sker.

Jag är alldeles för känslig för vad som är bra för mig.

Blir jag inte sedd och hörd av Den/De jag söker uppmärksamhet från så känns det som en miljon tusen dillijoner Knivstick i hjärtat. Känner mig Dum och bortgjord och som att jag är Nog Den Jobbigaste Människan i Världen.

Att jag inte vet bättre!!!

Dessutom vill jag röra på mig, flytta. Bort Bort Bort!!!

Fan man är snart 30 år och alla andra har skaffat fasta jobb, gift sig, en eller flera kottar och minst en katt eller hund eller varför inte båda. Själv vet jag ingenting, kan jag börja plugga och isf var? Vad är det jag egentligen vill? Socionom eller ska jag gå på lärare, eller ska jag fortsätta inom Ekonomi.... blahablaha..... Och nu spelar Paul Simon Graceland, han sjunger;

And my traveling companions

Are ghosts and empty sockets

I'm looking at ghosts and empties,

But I've reason to believe

We all will be receivedIn Graceland,

Så kanske det är dit jag bör bege mig....