När jag var yngre hade jag Stor Respekt för Hissar,
vågade aldrig åka hiss ensam utan endast i sällskap av andra, helst mami eller papi. ;)
Men det där växte bort och försvann - Tills denhär veckan.
Det började lite lätt redan för några veckor sen när jag fick höra att någon här på jobbet hade fastnat i Hissen, mitt mellan två våningar. Sånt e ju väldigt scary! Tänk o fastna i Hissen. Har varit med om det en gång, jag + 3 tjejkompisar fastnade oxå mellan två våningsplan. Hemskt!
Nåja, Så i måndags trippar jag som vanligt in på jobbet, hälsar på dem i respan,
går vidare till Hiss A (finns bara två Hissar i detta avlånga banan-glashus),
trycker på knappen, inväntar hissen.
Kliver in i Hissen. Trycker på 6:an (vilket är sista/högsta våningen)
Hissen börjar åka upp och jag tycker att det går hiskligt långsamt.
Pling uppe på 6:an, och precis när jag ska kliva ut ut hissen tittar jag neråt,
neråt precis så jag kan se ner mellan det lilla mellanrum som är mellan hissen och väggen.
Jag tittar rakt ner, rakt ner 6 våningsplan (blir väll 7, finns en källare ox).
Hela världen svajar till och det känns som benen vill vika sig under mig. Fyyyy!
Varje gång jag åkt hissen nu så tittar jag ner där i springan.
Plågar mig själv lite gran. Vad händer om hissen skulle skena iväg, bromsarna inte skulle ta.
Då dör man ju. Usch. Jag behöver verkligen ingen Hiss Nojja just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar