Nu startar vi, påväg hem från Ystad till stockholm. Alltid tråkigt att skiljas från nära o kära. Men J & K kommer ju till oss på söndag, så det blev ett ganska lättsamt farväl, för oss i alla fall.
Jag bara är.
Lever och drömmer. Tänker för mycket. Analyserar för mycket.
Jag är djupare än djupaste Kirunagruvan enligt min förra chef.
Min Själ är Född Gammal men blir ständigt Yngre....
Jag ramlade ner i hennes ögon.
Sen reste jag mig och började springa.
Jag visste var jag var.
En kackerlacka och en örn älskade med varandra. Tiden var en dåre med banjo. Jag fortsatte springa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar