"Förlåt bortfallet" som en i det förflutna brukade säga

Förlåt för att jag är världens sämsta bloggerska just nu.
Jag förtjänar verkligen inga läsare, undrar om jag har några kvar?

Är inne på min ABSOLUT SISTA VECKA av semestern nu... usch fy fäään!
Befinner mig på Österbottnisk mark och mylla, är hos pappa och jobbar. :) Bara en snabbis, och alla Ni underbara människor, så som Ullis-Gullis, Sosso och Linda, jag åker inte ens till mami, så det är verkligen inte så att jag prioriterar bort Er, utan jag har ingenting att prioritera med. Sorry! Next summer! Or maby this Winter??? :)

Jag älskar pappas hus. Det är underbart. Jag känner en sån frid i kroppen och i själen när jag här. Att det dessutom råkar vara så att lillebror kunde haka på en snabbis så att han och jag kan vara här tillsammans är underbart. Minns inte när senast han och jag fått "egen tid" tillsammans... Min Love är hemma i Svea och saknar mig. Hihi. Så klart frågade jag honom om han ville med, jag hade velat ha med honom, men eftersom han är världens bästa Love (iaf i många avseenden) så förstod han att detta var ett ypperligt tillfälle för mig att få "egen tid".
Tack!

Nu till dagens låt;




Äääääälskar denhär låten!
Hörde den för första gången på säkert 22 år igår, och nu är det allt jag spelar. Om och om igen! Minns när mamma och pappa spelade den, och jag minns att jag äääälskade den så!


DEN VITA DUVAN



Och den lilla vita duvan var utan hem

för en lång , lång tid,

följde alla vindar som sjöng om frihet

och om en evig fred.

Och den lilla vita duvan hon mötte duvor

från samma land.

Allihop tillsammans flög dom på väg mot

sitt eget hemlands strand.






Människorna strider, människor lider,

sådan är världens gång.

Duvorna och vinden dom bär ju med sig

toner av fredens sång.

Ingen kan väl tro att Skaparen menat

jorden att bli så här.

Han vill ju att alla mänskor förenas,

vill hålla alla kär.


Vinden den är stark, duvorna många,

ingen av dem kan människan fånga.

Budet dom bär är frihet och fredens sång .

Vinden den är stark, duvorna många,

ingen av dem kan människan fånga.

Budet som dom bär är frihet och fredens sång.


Och den lilla vita duvan var utan hem

för en lång , lång tid,

följde alla vindar som sjöng om frihet

och om en evig fred.

Och den lilla vita duvan hon mötte duvor

från samma land.

Allihop tillsammans flög dom på väg mot

sitt eget hemlands strand.






♥♥♥ Tingelingen