Det här är ingen halvtrött finne som rapporterar, utan en riktigt utvilad och pigg Österbottnisk pingla!
Om det nu är någon som hittar hit, statistiken visar att det inte är helt dött, kanske ni är sugna på att följa mig på instagram där jag är mer aktiv, ni hittar mig som Sarahkatarina, eller om någon skulle vilja komma i kontakt med mig via mejl, det kanske inte alltid är så att man vill kommentera ett inlägg, då kan man mejla mig på mitt förnamn.stenholm( @ ) tdc.se . Alltid kul med mejl, men då får ni i så fall lov att vara snälla, inga Haters! :)
Nu dags för en frukostmacka på jobbet, samt spana in alla poliser som börjar hopa sig här utan för på E4:an och norrortsleden.
Ha en underbar dag alla och Välkommen Mr President!
Att jag skulle uppdatera denhär bloggen.
Att det skulle komma ett inlägg till.
Plötsligt kom suget, precis nu. Jag funderade inte ens. Jag loggade in, kom ihåg lösenordet och det som följer är inte det minsta genomtänkt, jag fick bara lust;
Att skriva. Att dela. Att höras. Att synas.
Kanske är det ett tecken på att jag repat mig.
Gudarna ska veta att Det har varit en berg o dalbana av känslor, lågt och högt sen separationen och skillsmässan.
Massor har hänt, förståss, precis som det hänt massor i era liv.
Jag har träffat en ny kärlek, älskat och känt passion. Blivit lämnad av denna. Hittat nya, men Hittat tillbaka till denna "första". Lämnat denna och sedan igen hittat tillbaka. Lämnat. Hittat. On off. On off.
Jag har hittat the Secret - och framför allt The Magic. Fitline har kommit in i mitt liv. Jag dricker Silver, 1 matsked om dan. Jag har bytt ut dator-axelväskan mot en dator-ryggsäck. Jag använder inte högklackat lika mycket längre.
Jag bor på 60 kvadrat istället för 90. Har skaffat mig sömnproblem. Har ingen bil och åker numera som en sosse - det vill säga kommunalt. (Taxi-utgifterna har blivit höga).
Vem vet, kanske detta är början på en återfödelse av min lilla skitblogg?
Mest troligt är det ju ingen som, efter år av tystnad hittar hit längre.... nå väl, då får det väl vara min egen lilla ventil.
Håller på och packar ner mitt liv. Mitt liv ska delas upp. "Det där får du, det där får jag".
Ibland hittar man saker man glömt man hade i sina ägor. Som den här dikten som jag måste ha skrivit någon gång kring 2004. Jack som kom att bli min första hundupplevelse, han var min bäbis. Har aldrig påstått att jag är bra på att skriva - men jag själv kan förstå vad det är jag vill förmedla med denna lilla text:
och jag hör Torsten för första gången (nykter i alla fall)
- och jag inser att jag alltid kommer bära på en stor o varm o skön kärlek för just Torsten.
Trasiga, jobbiga, djupa Torsten...med de vackra mörka ögonen....
Kallt som attan! Jag har ju blivit som en sosse och åker ju numera kommunalt - vilket är kallt som fan! Dubbla strumpbyxor, koftor och stickade sockor från Marita och rejäla vantar men framför allt världens varmaste o största mössa gör att jag faktiskt överlevt, knappt, men ändå.
Trevlig helg önskar jag eder alla! I morgon ska jag göra något jag längtat efter i år och dagar.... Säger bara LV.... ;)
Och älskar det! Tänk er boots o jeansjacka till "gardinen".
Kände mig som tagen ur 70-talet när jag provade denna, och efter som jag är ett barn av 1970-talet - visserligen en 79:a,men ändå, så fick denna komma med hem, jag menar, man kan inte argumentera mot 70% rea... 5 andra plagg fick också följa med hem...:)
Jag bara är.
Lever och drömmer. Tänker för mycket. Analyserar för mycket.
Jag är djupare än djupaste Kirunagruvan enligt min förra chef.
Min Själ är Född Gammal men blir ständigt Yngre....
Jag ramlade ner i hennes ögon.
Sen reste jag mig och började springa.
Jag visste var jag var.
En kackerlacka och en örn älskade med varandra. Tiden var en dåre med banjo. Jag fortsatte springa.