Längtar till Fredag! Ska äntligen få se en av mina Största Husgudar; Robert Plant! Ojoj, pirrar i hela kroppen!
Annars inget nytt att rapportera, Pubkväll på jobbet idag.... eller idag efter 17 iaf. Får se hur länge man orkar, skulle ju inte byta mitt älskade Greys Anatomi för någonting i världen... :) Så till 21 ska man väll va hemma iaf.
Jag skulle kunna skriva så mycket, alla som känner mig vet ju att jag bubblar av tankar, ideer och funderingar. Funderingar som ibland nystar in sig i själv och blir too much, men iaf. Är rädd för om jag verkligen skrev allt det som händer och sker i mitt liv, i mitt hjärta, i min hjärna och i min själ skulle chokera och provocera för mycket.
Finns massor som jag tänker på. För att citera: " Det finns så mycket mitt hjärta säger...".
Kanske borde jag börja med dagens tanke, eller veckans fråga?
Mitt liv är ju ganska tråkigt, eller nej, egentligen är det ju inte det. Jag är ganska bra på att underhålla mig själv.
Här kommer iaf "höjdpunketerna från arbetsveckan:
Lyckas hälla tevatten över vänstra armen, vilket resulterar i bränn-blåsor. AJ! Gör himla ont!
Tror jag lyckats irritera mina Kära Kollegor med för låg/sex-inriktad humor
Försovit mig tisdag, onsdag, torsdag och fredag morgon
Tappat talförmågan i ett samtal med kund. Kunde inte formulera mig på över 1 minut.
Svullat i Pankakor/plättar på resturangen nextdoor
Gjort iaf en snäll sak, köpt kexchoklad till mina kollegor + chef. Inte av fjäsk utan av omtanke. Ja, faktiskt jag är snäll. hihi.
Trott jag glömt jobbnyckeln hemma en hel dag för att komma hem och upptäcka att den låg i jackfickan.
Nåja, inte sitta här o gagga. Drinkarna väntar, och sällskapet likaså!
Puss - over and out!
Skåne för några år sen. Längtar dit. Stranden e min!
Yes! Igår var jag inge trött när jag kom hem efter jobbet. Tvättade, städade, lagade till en god pasta sallad, fixade lunchlådan tills idag, fick besök, samt tittade lite på min favorit Leif GW Persson. MEN. I morse var det samma sak igen. Vaknar av att mobilen larmar, men orkar inte stiga upp. Låg och drog mig till 06:30 igen. Första gången i livet som jag åker osminkad till jobbet, så nu sitter jag här, i och för sig sminkad, (man har väll dubletter av allt, hemma så väl som i väskan) men med världens dåligaste hårdag. Allting bakåt kammat i en klämma. Jag som verkligen hatar att ha håret bakåt, känner mig så naken och, ja naken. Vet att jag har en sprayflaska här på jobbet nånstans, ska leta rätt på den så kanske jag försöka fixa till dethär, It´s all about the Hair, det vet vi ju.
Äntligen fredag, hur himla skönt är inte det. Åååå vad jag ska göra INGENTING dessa lediga dagar. Funderar på att skippa vinet oxå, så man är riktigt utvilad.
Jag som alltid vaknar utvilad när klockan vanligtvis ringer 05:45.
Det började redan förra veckan. Jag kände mig slö och trött. Utmattad rent ut sagt.
Det var lite, eller ganska mycket bättre när jag var i Finland. Kanske det kan ha och göra med att Pollen halten inte var lika hög i Närpes? Hursom helst är det sjukt obehagligt att vara så trött. Måndag Tisdag och Onsdag har jag somnat direkt jag kommit hem. Idag hade jag ställt klockan på 05:30 så jag skulle hinna göra lunchlåda och ha med på jobbet, men precis som igår så noterade jag mobilen larmade, men jag struntade i det och klev upp i sista sekund, cirka 06:30...
Jag ORKAR INTE VARA SÅ HÄR TRÖTT!
Är det nån som vet med sig att de lider av pollen, men inte har några andra besvär utan bara blir utslagna av trötthet? I så fall, TELL ME!
Jag har inte ens brytt mig om att packa på resväskan, inte orkat föra över alla bilder jag tog...
Kanske jag kan göra som i tisdags, plocka ut några timmar och gå hem tidigare?
*puh* Så var denhär Ugly Betty & Desperate Housewives dagen snart till ända. Dagen började i vanlig ordning 05:45, fast lite roligare var det när jag fick slajda in på jobbet i ett par av mina nyinköpta klackisar. (idag var det de svarta lack sling back´sen). Fast stressen hängde över axeln och flåsade tungt i örat på mig hela dagen. Hade ju inte hunnit packa eller betala räkningarna. Dessutom hade vi ett viktigt möte efter jobbet, som skulle börja 17:00 och hålla på till 18:00 och jag som slutar redan fyra, stor skillnad det där, på att komma hem lite efter fyra eller lite efter sex, speciellt när man har massor att stå i. Som tur var kunde man ringa in till mötet och vara med den vägen. Så på med headset`et medans jag packade, lyssnade, rotade bland kläder, lyssnade, sa; jo jag hör er, hann hämta ut en viktig försändelse, lyssna och jag ni har säkert fattat galoppen.
Dags o krypa ner under täcket nu. I morron sover jag hos pappa, om nu inte Blue1 envisas med att ställa in. Tycker jag läser att det ställs in flygningar hela tiden nu.
Får se om jag hinnar blogga något när jag e hos pappa. Vet inte om han fått sitt bredband installerat på nya stället... well well... återstår att se...
om jag känner min vän Maestro E rätt så älskar han denhär låten lika mycket som jag! Håkan.... Håkan.... Det finns bara en Håkan! Håkan får mig att bli en 14 åring igen, som dansar runt i lägenheten, som förundrars över texterna och varför han skrivit just denhär låten åt mig, bara bara mig....
Du säger att du är stark att du har vart igenom det här förut Du kommer fortsätta det finns inte mycket mer att säga nu
Vi två hör hemma i ett rum med inga andra Om jag var tio år yngre skulle jag inte behöva dig längre
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav Någon dag kanske jag kör över dig här utanför Varför måste vi döda varandra Nåt säger mig att du blir borta en lång lång tid
Jag kommer inte älska dig för resten av livet Vill inte leva med tungan hängades utanför och tycka synd om mig själv
Jag kommer inte höra av mig igen och jag kommer inte ta skulden Så säg det och få det gjort det finns bara ett enda sätt att brinna upp
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav Någon dag kanske jag kör över dig här utanför Varför måste vi döda varandra nåt säger mig att du blir borta en lång lång tid
För en lång lång tid ...
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför vi måste vi såra varandra nåt säger mig att du blir borta en lång lång tid ...
LA's fine, sunshine most of the time The feeling is laid back Palm trees grow and the rents are low But you know I keep thinking about Making my way back Well, I'm New York City born and raised But nowadays, I'm lost between two shores LA's fine, but it ain't home New York's home but it ain't mine no more I am, I said To no one there And no one heard at all Not even the chairI am, I cried I am, said I And I am lost, and I can't even say why Leavin' me lonely still Did you ever read about a frog who dreamed of being a king And then became one Well, except for the names and a few other changes If you talk about me, the story's the same one But I got an emptiness deep inside And I've tried but it won't let me go And I'm not a man who likes to swear But I've never cared for the sound of being alone I am, I said To no one there And no one heard at all Not even the chair I am, I cried I am, said I And I am lost, and I can't even say why I am, I said I am, I cried I am...
Solen visar sig och värmen både kropp och själ, tinar upp mitt kalla hjärta en aningen. Var sjukt trött i morse. Blev lite skumpa igår för att fira att J&K kommit. Synd att man ska behöva jobba när man har gäster, well så är väll det för alla...
Snart är det flyttdags.... Längtar, det ska bli så kul att få hjälpa Gamle Far och flytta in i sitt nya stora hus. Då får jag göra det jag är allra bästa på, inreda och fixa och greja, (o städa). Ska bli väldigt roligt att få tillbringa några dagar på Finsk Mark. Hoppas jag hinner med några festligheter, det är ju första maj på torsdagen och sen är det ju helg....
Igår på lunchen kände jag att det var dags för ett par nya pumps, rusade iväg med Kollegorna M och Y för att botanisera bland köpcentrumets skoaffärer, och, Det Fanns INTE ett par skor som jag ville ha. Va fan! Det finns alltid annars minst 100 par skor som jag vill ha, men inte igår då. Snopet. Give me some shoes!!!!
Pockade ut en timma, slutade redan 15. Rusar iväg hem. Ser lägenheten och misären! Massor med kläder över allt. Tvätt tvätt tvätt. Dammtussar. Tidningar, väskor och skor huller om buller. Och J&K som kommer om eh, typ nu! Och vad gör jag, jo jag sätter mig ner och dricker ett glas MJÖLK!!! Det har inte hänt på flera år, mjölk...hugha...liksom att dia i vuxen ålder, ganska så äckligt. Men gott var det och nu har jag druckit upp min mjölk. Fram med dammsugaren!
Annars så e jag lycklig idag. Det känns som en bra dag! Tack!
Det finns en såndär otroligt pinsam familjhistoria
som du brukade berätta för mig och jag skämdes så mycket.
Jag hör fortfarandes din pigga röst,
med den mysiga finsk/svenska/spanska brytningen.
Jag minns hur jag storögt tittade på alla dina klockor du hade.
Du brukade ha flera klockor på dig samtidigt, tre på en arm.
Finsk, svensk och spansk tid.
En annan på din andra hand och en runt halsen.
Du älskade klockor.
Du älskade smycken med turkos-stenar,
jag önskade mig allitd likadana smycken,
och jag brukade fråga vem du fått dem av,
en gång svarade du;
"Av dendär mannen där"
och syftde på din livskamrat E.
Önskade ibland att du skulle ge mig nåt gammalt turkossmycke som du ej längre ville ha.
Jag kan se din lite speciella gångstil.
Ditt vita lockiga hår.
Dina så små fötter.
Du gav min mamma Spanien,
och mina mamma har gett mig Spanien.
Tack.
Vila i Frid.
SAKNAD
Så liten plats en människa tar på jorden Mindre än ett träd i skogen Så stort tomrum hon lämnar efter sig En hel värld kan inte fylla det
Så litet ett människas hjärta är. Inte större än en fågel. Rymmer ändå hela världen och tomma rymder större än hela världen ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.
Om en pappersmugg kan stinka cigarettrök för att en person först stått på en blåsig balkong och sugit på en giftpinne, för att sen tvätta händer, nåja, sköljer av händerna i varmt vatten, sedan tar personen en pappersmugg och fyller den med kallt vatten, transporterar denna mugg ett 20-30-tal meter i sin hand; Kan pappersmuggen fortfarandes lukta cigarettrök?
För om så är fallet borde en person som varit på toaletten och poopat lukta poop, eller hur? För om poopet luktar är det ju en massa poopartiklar i luften, (äckligt, små små poopisar som flyger runt i luften, luften som man andas).
Min kollega Mxxxxx och jag kom under lunchen in på lockar. Små lockar, stora lockar. Jag som alltid varit en "lockig en" har under en mycket lång tid kört spikrakt... Ja säkert minst 1 1/2 år. Kanske det är dags för lockarna att komma fram igen?
Jag trodde aldrig att det här skulle fungera. MEN det gjorde det! For Real! Inte det minsta bakis eller trött idag! Det är tre brustabletter, man skall ta den första innan man börjar dricka. Sen när man Partajat klart och skall dejta huvudkudden tar man den andra brustabletten. På morgonen med frukost tar man den tredje och sista brusisen.
(egentligen är väll frågan hur bra dessa tabletter egentligen är, en männsika som har problem med sitt alkohol intag kan detta bara förvärra saken.... nåja, detta får bli ett senare inlägg.)
Så underbart med Fredag! Funderar på att åka till simhallen i morron och köpa ett årskort. Skulle vara såååå sköööönt! Hmmmm.... Ikväll blir det lite rödvin, om jag nu inte somnar i soffan direkt jag kommer hem. Man blir lite sliten av att stiga upp 0530/0545 varje morgon....
Har man inte tillräckligt många nojjor, ja då väcker man liv i gamla eller skapar nya.
När jag var yngre hade jag Stor Respekt för Hissar, vågade aldrig åka hiss ensam utan endast i sällskap av andra, helst mami eller papi. ;)
Men det där växte bort och försvann - Tills denhär veckan.
Det började lite lätt redan för några veckor sen när jag fick höra att någon här på jobbet hade fastnat i Hissen, mitt mellan två våningar. Sånt e ju väldigt scary! Tänk o fastna i Hissen. Har varit med om det en gång, jag + 3 tjejkompisar fastnade oxå mellan två våningsplan. Hemskt!
Nåja, Så i måndags trippar jag som vanligt in på jobbet, hälsar på dem i respan, går vidare till Hiss A (finns bara två Hissar i detta avlånga banan-glashus), trycker på knappen, inväntar hissen. Kliver in i Hissen. Trycker på 6:an (vilket är sista/högsta våningen) Hissen börjar åka upp och jag tycker att det går hiskligt långsamt. Pling uppe på 6:an, och precis när jag ska kliva ut ut hissen tittar jag neråt, neråt precis så jag kan se ner mellan det lilla mellanrum som är mellan hissen och väggen. Jag tittar rakt ner, rakt ner 6 våningsplan (blir väll 7, finns en källare ox). Hela världen svajar till och det känns som benen vill vika sig under mig. Fyyyy!
Varje gång jag åkt hissen nu så tittar jag ner där i springan. Plågar mig själv lite gran. Vad händer om hissen skulle skena iväg, bromsarna inte skulle ta. Då dör man ju. Usch. Jag behöver verkligen ingen Hiss Nojja just nu.
Caroline den jävla svikare ska ju sluta. I HATE YOU! (oki you know i dont, du är världens gulligaste Callloliiin, men iaf. Du är en pruttig svikare som lämnar mig o Customer Service, we will never, ever, ever be the same with out you - för fasiken Gumman det är ju du som är CS! *snyft*)
Ska ta över Carolines ansvarsområde DNS, *puh* Invecklat, men det känns jätte bra, vi har hunnit gå igenom lite igår o idag, och Caroline är verkligen superduktig på att lära ut. Otroligt duktig, tar sig tid, väntar tills jag hunnit skriva upp och noterar det ena o det andra utan att jag behöver känna mig det minsta stressad, och hon förklarar från grunden, hon förklarar verkligen, verkligen från grunden så allt blir så simpelt och logiskt som det bara kan bli. Helt enkelt,hon ger mig de bästa grunderna för att lära mig dethär på bästa möjliga sätt.
-Callloliiiin, ny dy lägga ner poppen! (sägs med finsk brytning)
Hon har lyckats radera sig själv. Sett till så att hennes egna gärningar gjort Henne utplånad.
Vilka var hennes val, Hon gick närkamp med sigsjälv, Slog sin själ blodig och trasig. Hon förlorar oavsett. Kan ej vinna. Så säker på att de hennes Intuition viskar till henne, är Sanningen.
En del kallar henne feg, med all rätt. Men att se Gnistan i Hans ögon dö skulle omintet göra henne hon skulle aldrig återhämta sig från Hans besvikelse.
Så hon kryper åter tillbaka, till vad som blivit hennes bo. Ensamheten.
Vid bara 39 års ålder slocknades hans livslåga. Bragd om livet.
Han hade säkert åstadkommit mycket mera om han fått leva.
The "I Have a Dream" Speech;
Am happy to join with you today in what will go down in history as the greatest demonstration for freedom in the history of our nation. Five score years ago, a great American, in whose symbolic shadow we stand today, signed the Emancipation Proclamation. This momentous decree came as a great beacon light of hope to millions of Negro slaves who had been seared in the flames of withering injustice. It came as a joyous daybreak to end the long night of their captivity. But one hundred years later, the Negro still is not free. One hundred years later, the life of the Negro is still sadly crippled by the manacles of segregation and the chains of discrimination. One hundred years later, the Negro lives on a lonely island of poverty in the midst of a vast ocean of material prosperity. One hundred years later, the Negro is still languished in the corners of American society and finds himself an exile in his own land. And so we've come here today to dramatize a shameful condition. In a sense we've come to our nation's capital to cash a check. When the architects of our republic wrote the magnificent words of the Constitution and the Declaration of Independence, they were signing a promissory note to which every American was to fall heir. This note was a promise that all men, yes, black men as well as white men, would be guaranteed the "unalienable Rights" of "Life, Liberty and the pursuit of Happiness." It is obvious today that America has defaulted on this promissory note, insofar as her citizens of color are concerned. Instead of honoring this sacred obligation, America has given the Negro people a bad check, a check which has come back marked "insufficient funds." But we refuse to believe that the bank of justice is bankrupt. We refuse to believe that there are insufficient funds in the great vaults of opportunity of this nation. And so, we've come to cash this check, a check that will give us upon demand the riches of freedom and the security of justice. We have also come to this hallowed spot to remind America of the fierce urgency of Now. This is no time to engage in the luxury of cooling off or to take the tranquilizing drug of gradualism. Now is the time to make real the promises of democracy. Now is the time to rise from the dark and desolate valley of segregation to the sunlit path of racial justice. Now is the time to lift our nation from the quicksands of racial injustice to the solid rock of brotherhood. Now is the time to make justice a reality for all of God's children. It would be fatal for the nation to overlook the urgency of the moment. This sweltering summer of the Negro's legitimate discontent will not pass until there is an invigorating autumn of freedom and equality. Nineteen sixty-three is not an end, but a beginning. And those who hope that the Negro needed to blow off steam and will now be content will have a rude awakening if the nation returns to business as usual. And there will be neither rest nor tranquility in America until the Negro is granted his citizenship rights. The whirlwinds of revolt will continue to shake the foundations of our nation until the bright day of justice emerges. But there is something that I must say to my people, who stand on the warm threshold which leads into the palace of justice: In the process of gaining our rightful place, we must not be guilty of wrongful deeds. Let us not seek to satisfy our thirst for freedom by drinking from the cup of bitterness and hatred. We must forever conduct our struggle on the high plane of dignity and discipline. We must not allow our creative protest to degenerate into physical violence. Again and again, we must rise to the majestic heights of meeting physical force with soul force. The marvelous new militancy which has engulfed the Negro community must not lead us to a distrust of all white people, for many of our white brothers, as evidenced by their presence here today, have come to realize that their destiny is tied up with our destiny. And they have come to realize that their freedom is inextricably bound to our freedom. We cannot walk alone. And as we walk, we must make the pledge that we shall always march ahead. We cannot turn back. There are those who are asking the devotees of civil rights, "When will you be satisfied?" We can never be satisfied as long as the Negro is the victim of the unspeakable horrors of police brutality. We can never be satisfied as long as our bodies, heavy with the fatigue of travel, cannot gain lodging in the motels of the highways and the hotels of the cities. *We cannot be satisfied as long as the negro's basic mobility is from a smaller ghetto to a larger one. We can never be satisfied as long as our children are stripped of their self-hood and robbed of their dignity by a sign stating: "For Whites Only."* We cannot be satisfied as long as a Negro in Mississippi cannot vote and a Negro in New York believes he has nothing for which to vote. No, no, we are not satisfied, and we will not be satisfied until "justice rolls down like waters, and righteousness like a mighty stream."¹
I'll give you anything, anything, anything Oh, gee, what is it tonight? At least just tell me what the hell is wrong, Do you want to eat, do you want to sleep, do you want to drown? Just settle down, settle down, settle down... I'll give you give candy, give you diamonds, give you pills, Give you anything you want, hundred dollar bills, I'll even let you watch the shows you want to see, Just marry me, marry me, marry me...
I'm so sick of you tonight, You never stay awake when I get home, Is something wrong with me, something wrong with you? I really wish I knew, wish I knew, wish I knew... I'll give you candy, give you diamonds, give you pills, Give you anything you want, hundred dollar bills, I even let you watch the shows you want to see, Because you married me, married me, married me...
When I was young I learned a game, Where love and happiness were the same, Now I'm older and I don't play, I found out the hardest way, I got wasted, she got mad, called me names and she called her dad, He got crazy and I did too, wondered what I did to you. I'll give you candy, give you diamonds, give you pills, Give you anything you want, hundred dollar bills, I even let you hear the songs I want to sing, I'll give you anything, anything, anything...
Nedräkning tills på måndag, då smäller det. Först kom ingenting, sen kom ingenting, ingenting, sen kom ingenting, ingenting, men ingenting, ingenting, sen kom Du.
Maestro fyllde år idag, "Ett år närmare döden" var hans egen kommentar, gjorde ett litet försök me " Ett år klokare", men tror inte det bet på honom.
Pappa kommer i morron.
Solen skiner - Jag sitter inne.
Paket är roligt - och här dimper det ner minst ett varje dag.
Det sa Katsching på kontot för några dagar sen, dubbla löner + semesterersättning. Ajaj vad det kliar för en shopoholic. Har shoppat en hel del. Ska fota och lägga upp, sen när jag har lite mer tid. Har hunnit med o klippa mig oxå, vilket innebar en massa ångest för att min frissa är mammaledig, så jag var tvungen att ta who ever. Inte riktigt nöjd med själva klippning, men behandlingen, sååå skönt med hårmassage. Förståss var Kerastasepåsen välfylld när jag trippade ut från salongen.... well well.
Jag bara är.
Lever och drömmer. Tänker för mycket. Analyserar för mycket.
Jag är djupare än djupaste Kirunagruvan enligt min förra chef.
Min Själ är Född Gammal men blir ständigt Yngre....
Jag ramlade ner i hennes ögon.
Sen reste jag mig och började springa.
Jag visste var jag var.
En kackerlacka och en örn älskade med varandra. Tiden var en dåre med banjo. Jag fortsatte springa.