3...0... bara siffror.
Döda svarta tecken på en vit skärm som egentligen ingenting betyder.
Varför får då 3 och 0 mig att gråta syndafloder när de är sammansatta till ett tal?
Hybris, tsunami och orkan i mitt känsliga inre
En känsla av att allt snart är slut. Slut.
Tankar som; Jag borde Det, jag borde si, jag borde så.
Jag borde Vara Så. Si. Like That.
Borde ha hunnit med green card, rest runt i Asien och en doktorrand i Psykologi.
30 år till 60. Half/half.
Var är viljan att bilda familj?
Kommer den någonsin? Är jag udda? Jag älskar barn, men vill jag ha egna? Jag vet inte. Vill jag bara följa mallen? Är jag bara påverkad av alla vänner och samhället? VAD VILL JAG?!
Finns Viljan att ta det lugnt och bli seriös?
Mitt förståndiga Sarah vet att jag är den jag ÄR,
det spelar ingen roll om jag är 19, 23, 27 eller 30 eller 75, jag är den jag är.
Alla dessa känslor lever dock i mig. Dansar polka inuti mitt huvud, sätter krokben för mig. Jag snubblar och får skrapsår på knäna. Blöder lite och har ont.
Njuter av livet - varför då denna Tsunami?
Svaret blir alltid detsamma,; jag vet inte....
Byt plats med mig för en dag. Min Orkan, tsunami och hybris will drive you Crazy! Egentligen är det ett under att jag fortfarande är vid mina sinnes fulla bruk, Or not, jag är världens mest positiva människa.... everybody knows that... MEN... vad är det nu som händer med mig?
Ska jag snart rycka grå hårstrån från min Guld Man?
Is this the rest of my life?
Is this it?
♥♥♥ Tingelingen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar