Det tar på

krafterna att vara ledig.
Idag är jag tröttare än vad jag var i torsdags, när jag glad i hågen såg framemot 4 dagars ledighet, jag skulle vara så utvilad idag på måndag, johooo, visst.
Efter lördagens fylleri och race i rödvins och drinkdimmor är min kropp, ja och själ också för den delen helt utslagen. Helt seriöst. Igår lyfte jag inte ett finger. Jag låg. Jag sov. Jag vände mig. Jag rättade till täcket. Fick en pizza serverad. Colan serverades med jämna mellanrum. Jag frös. Jag var varm. Det kliade. Håret klibbade fast i mitt ansikte och min rygg. Det kändes som att jag aldrig skulle lämna disen. Men idag e det lite lättare, Men Kanske man borde slopa kröken helt? Jag tycks ju bara ha två växellägen, 1:an eller 5:an. Allt eller inget. Total Förödelse. Total ångest trots att jag inte lämnat mitt trygga hem. Hmmmm...

nåja.... Det var jätte kul o träffa Ira och Joel. Mysiga människor. Tänk att man, kan "hitta" varandra efter *sarah räknar* efter 19 år. 19 år sedan Årvas. Helt otroligt. Och fortfarandes är de där specifika dragen som gjorde Ira till Ira där, efter 19 år. Fantastiskt.